AH ILSKA!

hur kan man vara så puckad o gå ut och lova en person en sak som kan ändra hela livet.
sedan knäppa med fingrarna framför näsan och ta tillbaka allt.

jag blir så ledsen samtidigt som jag kan förstå hur ledsen pappa är,
tur att han själv sa att livet går vidare annars hade jag blivit allvarligt orolig.

two mocks to go now och jag kan ju inte annat än säga att jag hoppats på att de
andra skulle gått bättre än de gjorde. ble. jag överlever..

övning ger färdighet eller något!

kaffe o kakor here i come.
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback